Man kan utan överdrift påstå att det är Clara Schumanns förtjänst att vi ens känner till Robert Schumanns musik idag. Efter Roberts död 1856 turnerade hon runt om i Europa för att framföra och ge ut hans musik. Men förutom att vara en av sin tids absolut främsta pianister så var hon också en fantastisk kompositör. Det finns flera vittnesmål om Roberts avundsjuka på Claras talang, både som pianist och kompositör, och man kan absolut fråga sig ifall det inte är på grund av detta som hon nästan helt slutade komponera ett par år in i deras äktenskap. Istället ägnade hon sitt liv åt att framföra Roberts och andra framtstående manliga kompositörers verk.

I programmet presenteras först hennes Scherzo i c moll och de tre romanserna för solo piano. Två verk i mindre skala som visar på hennes kaliber som både pianist och kompositör. En liten fingervisning mot vad som skulle kunnat komma ur hennes penna ifall hon fortsatt komponera livet ut.

Robert Schumanns Kreisleriana, en fantasi i åtta satser som skrevs på endast fyra dagar. Tillägnad Chopin vars enda kommentar om verket var att framsidans design såg fin ut. Titeln är inspirerad av karaktären Johannes Kreisler hämtad från E.T.A Hoffmans romaner. Johannes Kreisler var en eccentrisk, vild och oförutsägbar karaktär som led av manodepressivitet. Verket skildrar tydligt Kreislers tvära kast mellan olika sinnesstämningar. Tydliga paralleller kan även dras till Schumanns egen mentala ohälsa och hans alter egon Florestan och Eusebius