Naimark & Hormazábal

Program:

L. Janáček - Violinsonat

L. Janáček - Dumka

L. v. Beethoven - Sonat nr 9 för violin & piano i A-dur op. 47 "Kreutzer"

Längd: ca 60 minuter

 

Ljudprov ur Cesar Francks Violinsonat:

I vårt moderna samhälle är tid en bristvara. Det finns så mycket vi inte hinner med och det finns på tok för mycket som vi måste klara av på alldeles för lite tid. Vårt program kretsar kring två banbrytande sonater för violin och piano. Den ena skriven i all hast och uruppförd i princip à prima vista, den andra skriven under flera års tid med ett flertal revideringar innan den till slut uruppfördes. Det är två väldigt kontrasterande verk av två lika kontrasterande kompositörer som befann sig i helt olika livssituationer när de skrev sina respektive sonater. Det de däremot har gemensamt är att bägge var hårt arbetande, minutiöst noggranna och kompromisslösa tonsättare som hade svårt för auktoriteter.

Hur lång tid tar det att skriva en sonat? Det finns nog inget bra svar på den frågan. Om man frågar Janáček så tog det honom hela sju år att färdigställa sin sonat för violin och piano. Han påbörjade den 1914, precis i början av första världskriget när de ryska styrkorna väntades komma till Mähren och befria folket från Habsburgarna. De kommande åren genomgick sonaten ett flertal revideringar innan den 1921 färdigställdes och uruppfördes i Brno 1922. Janáčeks musik är starkt påverkad av den Mähriska folkmusiken och hans melodier följer inte sällan det tjeckiska språkets tonfall och rytm. Genom dessa två grundpelare att luta sig mot, folkmusiken och sitt eget språk, lyckades Janáček skapa sig en unik röst som kompositör.

Beethoven å andra sidan skrev Kreutzersonaten på lite drygt en månad. Han presenterades för den västindiske violinvirtuosen George Polgreen Bridgetower i mars 1803. Beethoven blev så imponerad av Bridgetower att han genast arrangerade en offentlig konsert där de båda skulle framträda. Till denna konsert skulle han då även komponera en ny sonat. Tiden var knapp och det var nära att sonaten inte hann bli klar. På konserten fick Bridgetower spela andra satsen från det kladdiga manuskriptet och Beethoven fick spela från sina skisser.

 

Konserten gick bra och Beethoven var så förtjust i George Bridgetower att han i ett partitur tillägnade sonaten till honom på quasi-italienska: “Sonata mulattica composta per il mulatto Brischdauer, gran pazzo e compositore mulattico.” Vänskapen höll dock inte länge. Efter konserten när de båda satt och avnjöt diverse alkoholhaltiga drycker ska George ha förolämpat en kvinna som Beethoven brydde sig väldigt mycket om. Rasande strök Beethoven Bridgetowers namn ur partituret och tillägnade sonaten istället till Rodolphe Kreutzer, som på den tiden ansågs vara den främsta violinisten. Kreutzer förstod sig inte på sonaten och framförde den aldrig på konsert..

© 2019 Daniel Homazábal